2005.10.30
Helt sjukt att 6 år har gått. Jag tände ett ljus för dig när jag kom hem, vilket jag alltid gör just denna dag för dig. Vi gick på scouter tillsammans när vi var små, vi gick i parallell klass i högstadiet, vi gick några månader i ettan på gymnasiet i samma klass, det blev höstlov. Jag och min dåvarande pojkvän vaknade av att telefonen ringde på morgonen det var hans mamma, hon undrade om vi kände den 16-åriga pojken som omkommit nära Jakobsbergs station, jag som är uppvuxen i Jakobsberg kände på mig direkt att det var någon som jag kände till. Men inte trodde jag att det var du. Jag sprang ner för trapporna slog på datorn och loggade in på msn, det var då jag fick klart för mig att det var DU, Gladaste personen, personen med mest energi, personen som alltid var glad, alltid fick alla att vara glad, det var du som var borta. Jag brast ut i gråt. Vi var i Mariakyrkan på minnesstund, vi var på minnes platsen där det hände. Där träffade jag min klass, tårarna rann längst våra kinder, vi kramades och tröstade varandra. Första dagen i skolan efter lovet var hemsk, att vara i ett klassrum som du annars alltid livat upp var tomt, hela klassen var i tårar, läraren var i tårar, en präst och en kurator var där. Det är tungt kommer jag ihåg att de sa, ingen sa något. Det var som de sa, det var tungt. Vår gymnasieklass (din gymnasieklass) gjorde ett blomster arrangemang till din begravning, det var en gitarr gjord av vita, röda och blåa blommor som stod vid din kista. Järfällas sporthall var fullsatt, där begravningen var, det var otroligt många människor där, vi var där för att ta ett sista adjö.
Efter begravningen åkte jag och några andra som gått tillsammans med dig i Björkebyskolan, till Björkeby gården där du spenderat många stunder under högstadietiden, det fanns många bilder på dig, det var en bild där du log och spelade på en gitarr, den bilden ser jag fortfarande framför mig.
I dag är det 6 år sedan du gick bort, vila i frid min vän! Hoppas du har det bra i "Nangijala", för jag tror att det är där du är, det är där du sitter och klinkar på din gitarr med ett leende på läpparna!
Efter begravningen åkte jag och några andra som gått tillsammans med dig i Björkebyskolan, till Björkeby gården där du spenderat många stunder under högstadietiden, det fanns många bilder på dig, det var en bild där du log och spelade på en gitarr, den bilden ser jag fortfarande framför mig.
I dag är det 6 år sedan du gick bort, vila i frid min vän! Hoppas du har det bra i "Nangijala", för jag tror att det är där du är, det är där du sitter och klinkar på din gitarr med ett leende på läpparna!
Kommentarer
Trackback