ulrikamarianilsson

I dag har jag varit hos läkaren, hon tror jag är laktos intolerant så det blir ingen mjölk på tre veckor:( Hur jag nu ska klara det vet jag inte riktigt än, hoppas verkligen inte att jag är laktosintolerant för laktosfri mjölk måste vara den äckligaste mjölken som finns. Hon ville även att jag skulle lämna lite blod, hon ville kolla upp mina värden, jag gick in i labbet där sköterskan var. Jag frågade om hon skulle sticka mig, ja svarade hon, okej svarade jag men då går jag för här ska inte lämnas något blod, sätt ett emla plåster (om det nu heter så) så kommer jag tillbaka. Redan då hade tårarna börjat rinna längst mina kinder och jag kännde hur paniken började komma.

Så jag ringde RÄDDAREN i nöden, Sara Pierre min PÄRLA! Med gråten i halsen frågade jag om hon ville följa med mig och hålla mig i handen (ja, jag vet jag blir som ett litet barn när jag ska lämna blod). Två timmar senare var jag tillbaka, gick in i rummet och kände än en gång hur paniken kom och tårarna började rinna längst kinderna ännu en gång. Jag fick lägga mig ner då hon hade svårt att känna något då det tydligen var bättre, jag höll Sara stenhårt i handen och tårarna fortsatte att rinna. Eftersom armen var bedövad där hon skulle sticka så kände jag inget med det var fortfarande obehagligt. Jag har tydligen jätte tunna ådror, sköterskan prövade att sticka två gånger men förmodligen var jag lite för nervös och rädd så det gick inte alls. Så jag får komma tillbaka, men denna gång fick jag med mig emlaplåster hem, så nu ska jag bestämma mig en timme innan så slipper, pang bara så blir det överstökat, men får nog ta med mig Sara då också, hon var en pärla i dag vilket hon alltid är:)

//Ulrika